En sann historia

Om otroliga osanningar
av Bettan

Skitsnack

Skitsnack… ja vad tror vi om det? Att det är sånt som man sitter och skvallrar lite lätt om folk över några koppar kaffe, i all oskyldig småmysighet? Ja, kanske att det är så det börjar, och sedan byggs det på tills man inte kommer ur det med varken äran eller hälsan i behåll.

Jag tänker berätta för er vad jag själv blev utsatt för när det gäller skitsnack, och eftersom det har några år på nacken nu så sitter jag inne med ett rätt så bra facit över hur det gick för de inblandade människorna.

 

 

 

 

Med facit i hand

Början Jag är en kvinna som lever själv tillsammans med mina hundar. 1989 hade jag min första valpkull, vilket ledde till att jag under den sommaren hyrde en sommarstuga där jag och hundarna bodde och där kullen växte upp. Jag sparade en av valparna och då hade jag 4 hundar som jag inte ville flytta in i tätorten med. Så jag sa upp min lägenhet, bodde kvar i sommarstugan och kollade under hösten var jag kunde flytta. Ett litet brukssamhälle två mil om tätorten verkade bäst. Jag hade redan några vänner som bodde där, och litenheten samt skogen runt om samhället gjorde att jag valde att flytta dit. Det första året hyrde jag en liten tvåa i ett hyreshus där vi inte trivdes. Så fick jag av min vän Harriet reda på att de skulle flytta ifrån det stora huset som de hyrde några kilometer norr om den lilla bruksorten. Jag pratade med ägaren och fick hyra huset efter min väninna Harriet. Det var så fint med storskogen runtomkring och de övriga husen i den lilla byn låg 500 meter ifrån, eftersom mitt hus stod uppe på en höjd så såg jag husen på höjden mittemot.  Med 4 hundar till småstad
Flera gånger när jag och hundarna var ute på tomten så vände de sig mot skogsbrynet och skällde varnande. Jag trodde att det var något vilt de hade upptäckt och tänkte inte så mycket mer på saken. På landet är det en trygghet med hundar som vaktar.

Ägaren till huset och skogen runt om hyrde ut jakträtten till två jaktlag. De var väldigt ivriga jägare. Var och varannan helg var de i skogen och satt på pass. 

 ovanligt mycket jägare...
Ägaren till affären i det lilla brukssamhället bodde i den här lilla byn. En gång när jag var och handlade så sa jag något om att nu hade de varit och jagat mycket den sista tiden minsann, jag hade knappt vågat ut i skogen med hundarna. Ägarinnan stirrade på mig och så började hon skratta lite förläget. 
- Jaså, är det jägarna som varit där, vi har sett att det åker mycket bilar upp till dig så vi antog att du hade mottagning.

Den här gången var det jag som stirrade på henne utan att kunna säga något.

I samma veva fick jag av en väninna reda på att det fanns folk som åkte upp till skogen vid mig, och låg och kollade vad som försiggick hos mig. Jag hade ju som alla visste (tack vare affärsinnehavarinnan) mottagning i mitt hus. Då förstod jag vad hundarna hade markerat och skällt på… det var inga vilda djur minsann.

mottagning i mitt hus

 

 

 

smygtittare i skogen

Jag började jobba på daghemmet nere i brukssamhället, och flyttade ner till en lägenhet nere vid bruket. Det var som en egen liten by i samhället. Husen låg en liten bit ifrån själva samhället i närheten av själva bruket. En liten skog och några fält markerade avståndet mellan bruket och samhället. Till varje lägenhet hörde en liten trädgård. 

Min väninna Harriet bodde nu i en av lägenheterna i huset snett över vägen från mig. Jättekul! Vi hade båda hunduppfödning och lite andra gemensamma intressen. Vi kunde nu träffas helt apropå och bara prata en liten stund. Sommartid så blev det ofta en kopp kaffe i trädgården hos varandra.

Harriet hade varit hemma med barnen och nu började de växa upp så hon började fundera på vad hon skulle göra nu. Hon vikarierade lite på dagiset där jag jobbade och på servicehuset för äldre som fanns i det lilla samhället. Harriet ställde även ofta upp som barnvakt åt en granne som bodde lite längre bort på vägen från mig sett. Det var Anna som hade 4 små barn. Ibland umgicks även Anna och Harriets familjer. 

Under Harriet bodde Regina med sin familj, man och 2 barn. Barnen gick på dagiset där jag alltså jobbade. Regina och Anna umgicks väldigt mycket. Förståligt de bodde nära varandra och barnen var i samma åldrar.

 

väninnan Harriet

 

 

 

 

och Anna och Regina

En dag när Regina kom och lämnade barnen på dagis så var det jag som tog emot dem. Medan Regina tog av sin flicka så sa hon - "Du vet väl att det pratas om dig"?
- "Nej," sa jag och kunde inte förstå vad det i sådana fall fanns att prata om vad det gällde mig. 
- "De säger att du är lesbisk och att du älskar med dina hundar."
- "Va, vem är det som säger det?" Det här var något som jag absolut inte hade räknat med att få höra om mig själv. Min sexualitet är jag säker på, jag är heterosexuell, det är män jag i sådana fall tänder på. Och vad det gäller att ha sex med mina hundar så är det så helt främmande för mig så att jag inte ens hade tänkt den tanken.
- "Det är Harriet som sprider runt det, men det är ingen idé att du pratar med henne om det för hon kommer bara att förneka det." Regina var klar med avklädningen av sin dotter och var beredd att gå. - "Ja, bara så att du vet vad som sägs om dig". Och så gick hon sin väg.

Regina berättar ryktet...

 

 

 

 

och att Harriet sprider ryktet

Efter förvåningen så kände jag mig nersmutsad och förnedrad. Försökte skaka av mig det för att klara av att jobba resten av dagen. Så fort jag fick tillfälle så tog jag mina arbetskamrater och talade om för dem vad Regina hade sagt till mig, och frågade om de hade hört något. Det hade de inte. Det var då jag tyckte att det hela var underligt för en av mina arbetskamrater tillhörde nämligen dem som visste allt skvaller i samhället, och att hon hade missat den här godbiten tyckte jag var konstigt. Självmant skulle hon aldrig ha sagt något till mig, men ställd inför fakta så skulle hon ha berättat. nersmutsad och förnedrad
När jag slutade för dagen så gick jag raka vägen hem till Harriet. Hon blev glad att se mig och fixade genast fram fika. När vi satt vid köksbordet så frågade jag henne om hon hade sagt att jag var lesbisk och att jag älskade med mina hundar. Hon blev alldeles chockad. Bara stirrade på mig.
- Nej vet du vad, vem skulle jag i sådana fall ha sagt det till och till vilken nytta skulle jag sprida runt sådana saker om dig?
Ja, det undrade ju jag med. Jag berättade allt jag fått höra och vad jag visste för Harriet. Vi funderade på vad det här kunde vara som vi hade hamnat i. En sak var vi överens om - att gå till botten med det hela. Vi kände oss båda utsatta. 		Harriet chockad
Precis innan jag gick hem så kom Harriets man Lasse hem, vi hälsade bara på varandra sedan gick jag. Harriet berättade för Lasse vad jag hade berättat för henne. Så Lasse blev arg han med. Harriet gick raka vägen ner till Anna och ställde henne mot väggen. 

Nu började en väldig röra som jag inte minns turerna i, men det blev ett spring i stugorna. Anna och Regina försökte få över mig mot Harriet, och samtidigt så försökte de få över Harriet mot mig. 

Anna ställd mot väggen

 

försöka få över mig och Harriet

Ja, vad Harriet och jag kunde få fram var att de hade suttit och pratat när de hade samlats till en fest. Den här gången var det inte över kaffekoppen utan över spritglaset. Jag hade diskuterats och alla hade tyckt att det var konstigt att jag inte hade försökt att "lägga mig ut" för någon av deras män. Och eftersom jag inte var intresserad av deras män så var jag lesbisk. Hur de fick ihop det med mina hundar det fick vi aldrig fram.

Ville de inte att Harriet och jag skulle vara vänner? Vi undrade, jag och Harriet, om det var så men det fick vi aldrig något svar på. En bra kamratskap kan ju vara orsak till avund.

 Spritlogik
Efterreaktioner På dagis hade vi en 5-årsgrupp för alla femåringar i omnejden. Det var jag som höll i den här gruppen. En av Annas döttrar gick där och jag var så arg så jag totalvägrade att hålla i den gruppen något mer. En annan personal fick ta över den. Eftersom jag hade mest kunskap och erfarenhet av en sådan verksamhet blev det kännbart för gruppen. Samt att när jag blev tillfrågad varför jag inte ville hålla i gruppen mer talade jag om varför jag inte ville det - utan omsvep.

Jag bytte jobb och flyttade från brukssamhället något år efter den här händelsen. Harriet och jag är fortfarande väninnor, med en sporadisk men hjärtlig kontakt. 

 Sade upp mig och flyttade
Harriet satt inte barnvakt något mer, hon umgås fortfarande inte med Anna trots att de fortfarande bor så nära varandra. Anna har försökt sig på att närma sig Harriet men Harriet vill inte veta av henne. Harriet vill fortfarande inte veta av Anna
Regina tog med sig sin familj och flyttade till Uppsala där hon började läsa teologi. Hon avbröt studierna efter ett eller två år och är nu tillbaka i det lilla bruksamhället. Regina läste teologi
Anna blev ganska utstött av det lilla brukssamhället. Hon har inte så många vänner att umgås med längre. Hon är långtidssjukskriven och orkar inte riktigt med. Det var så jag träffade Anna igen. Det hade gått cirka 10 år sedan den här händelsen inträffade, och jag jobbade inom ett kunskapsföretag som coach. Vi var kontrakterade av arbetsförmedlingen som i sin tur hade avtal med försäkringskassan, så de som var långtidssjukskrivna kunde få några platser hos.  Anna utstött och långtidssjukskriven
En dag så kom Anna upp till oss och skulle börja där. Blicken då hon upptäckte mig kan ni ju bara tänka er. Hon var några gånger så orkade hon inte vara där mer. Men efter ett halvår så kom hon tillbaka och ville vara med igen. Då ville hon även att jag skulle vara hennes personliga coach eftersom jag visste hur hon var. blev Annas coach!
Om Kay Pollak Den här händelsen har inneburit att jag har lärt mig så mycket om mig själv, om andra, orsak och verkan och jag lär mig fortfarande. Förhoppningsvis så kan även andra människor lära sig något av det jag fick vara med om. När jag för 3 år sedan kom i kontakt med Kay Pollaks videofilmer och böcker som handlar om tankens kraft, att min tanke är skapande, om skitsnack och vad det gör med människor, och att välja att leva i glädje, så fick jag mycket förklaringar. Jag håller med Pollak i det han skriver och jag rekommenderar verkligen hans böcker för dig som är intresserad av relationer på alla nivåer. Han säger och skriver så sanna saker. Skitsnack benämner han som övergrepp på en annan människa och jag håller med honom.

Jag kände mig smutsig, full av skuld och skam, och jag har jobbat med det sedan det här inträffade. Pollaks insikter om skitsnack gjorde att jag kunde tvätta bort och lösa mig från en hel del, förhoppningsvis renas jag ännu mer av att skriva av mig det här och att låta det publiceras. Var går gränsen mellan skvaller och skitsnack? Det känner du inom dig själv. Mitt råd är att när du känner det så tala om att du inte vill vara med längre, för var rädd om dig själv och din hälsa.

Jag avslutar min berättelse med ett tänkvärt citat ur Pollaks bok Att välja Glädje:

"Jag kan välja att se en attack som ett uttryck
för att den andra är ur balans - har ett problem.

Jag kan välja att se en attack som en vädjan 
om hjälp.

Ser jag en attack som ett uttryck för att den andra 
har ett problem känner jag mig inte attackerad längre.

Jag är fri att ändra mina tolkningar."

Skrivet av Bettan

 

 

 

 

 

övergrepp

 

 

 

 

Harriets brev Hej Bettan. Tack för utskriften. När man läser den blir man ju så himla arg igen. Men jag tycker nog att din berättelse skildrar det hela som det var. Det är klart att inte faller händelsen i glömska, för man blir ju påmind av den i princip varje dag när man ser de båda "Madamerna" som Lasse kallar dom. Anna har skaffat familjen en hund (från Janne och Monika), den är rätt så ouppfostrad och i höstas frågade hon Lasse om råd hur man fostrar en valp. Lasse svarade bara, med kärlek och tålamod. Ett par dagar efteråt kom Anna med hunden och lät den prata med Nuffi och Viktor, men deras matte (jag) gick in. Såren sitter så djupt att det värker i magen när jag ser hennes krusande.  ständigt påmind
Regina tittar mej aldrig i ögonen efter händelsen, trots att vi mötts flera gånger på julmarknaden i Betel. Men som tur är behöver jag inte deras kamratskap. Ja, Regina och jag umgicks ju inget innan bråket. Men Anna hade nog svårt att hitta en så trogen barnvakt efteråt. Kan inte hjälpas att jag kände mig utnyttjad, när hon tackade för hjälpen med att dra mej i smutsen. Men jag tror nog att både du och jag har gått VISA ur den här händelsen. Tack än en gång för din fina hemsida, har gått igenom hela. 

Kom över på fika nån gång, Harriet.

 

gått visa ur händelsen
Jag blev anklagad för saker som jag visste inte var sanna om mig, medan Harriet blev anklagad för att ha spritt ut dessa rykten om mig. Så det har blivit två olika bearbetningar för oss. Jag känner att jag har kunnat befria mig mer och kommit över det bättre.
                                            Tillbaka till Mer Sex, HEM